Gårdslivet har sett rätt annorlunda ut genom tiderna. I Sverige går det att spåra gårdslivet ända tillbaka till stenåldern. Det var nämligen på den tiden som gården uppstod som ett begrepp. Gården ansågs då vara en fast punkt i folkets tillvaro och det var platsen där alla kunde bruka jorden, ha boskap och så vidare. Folken förr spenderade en väldigt stor del av livet runt sin gård, det var endast släkten, eller en familj, som bodde på gården och den kunde ligga en rätt lång väg från nästa gård vilket innebar att det var ovanligt att träffa många människor.
Under vikingatiden samt järnåldern var gården också viktig. Men eftersom byggnadstekniken inte var den bästa stod husen endast kvar under en kortare tid. Seda
n byggdes det upp ett nytt hus på samma plats. Vid den här tiden hade alla gårdar dessutom börjat samlas i mindre byar. Folket bodde därför inte så långt ifrån varandra längre och det blev allt mer vanligt att träffa andra människor. Det ledde till att det blev lättare att knyta nya kontakter och lättare att få hjälp ifall man behövde det.
Allting var dock fortfarande samlat runt de olika byggnaderna. Det så kallade boningshuset var ånghuset, hit var det möjligt att ta in sina husdjur. Vissa valde även att bygga ett sidohus som ett gästrum eller ett kök. Det fanns även ofta en rad mindre byggnader på gårdstunet, som visthus, bostadshus och smedja. Gårdstunet brukades även hägnas in så inga lösa djur kunde ta sig in och för att lättare kunna skydda gården.